Skolan debatteras som aldrig tidigare. Bilden som målas upp är allt annat än positiv; rapporteringen handlar om skolk, mobbning och otrygghet, men framförallt om sviktande studieresultat och inkompetenta och obehöriga lärare.

Nu ger sig idéhistorikern Sven-Eric Liedman på allvar in i skoldebatten med sin nya bok "Hets", och han vill nyansera bilden.

-De senaste åren har debatten koncentrerats kring vissa förenklade slagord. Det handlar om ordning i klassen, krav och betyg, säger han.

"Återta kommandot"

Just hårdare krav, fler kontroller av både elever och lärare och betyg längre ner i åldrarna har varit några av utbildningsminister Jan Björklunds (FP) hjärtefrågor. Flumskolan ska ersättas av kunskapsskolan.

Retoriken från den politiska debatten hörs också i SVT:s tittarsuccé "Klass 9A". Den myndiga speakerrösten talar om att återta kommandot, kombinerat med hårda fakta om hur illa det är ställt med den svenska skolan. För bristerna i skolsystemet är ett faktum. Pisa-rapporten, där kunskaperna hos 15-åringar från 65 länder jämförs, fick nyligen forskare att sia om sämre konkurrenskraft för hela Sverige, på grund av allt sämre studieresultat.

-Efter alla dessa larmrapporter lever vi i föreställningen att vi är inne i en konkurrens på liv och död med hela världen. Skolan har alltid hamnat högt i samhällsdebatten, men nu är skolan sammankopplad med alla viktiga samhällsfrågor, globala som nationella, säger Sven-Eric Liedman.

"Hopplöst läge"

Han menar att "Klass 9A" förstärker den bilden, att tittarna lätt får en föreställning om att läget är hopplöst. Helst skulle han se att läraryrkets status höjdes, att politiker och huvudmän visade tilltro till lärarnas förmåga.

I dag är det bara omkring 20 procent av lärarhögskolornas studenter som faktiskt hade lärarutbildningen som första val. Det betyder att de flesta blir lärare för att man inte kan bli något annat, konstaterar Thomas Holmquist, en av de så kallade stjärnpedagogerna i "Klass 9A" som ska få samtliga elever att nå behörighet till gymnasiet. Till vardags är han en av Rinkebyskolans utbildningsledare, som bland annat fungerar som bollplank för andra lärare. Han tror inte på Sven-Eric Liedmans önskan om höjd status för läraryrket.

Vårt begränsade budgetutrymme gör att vi i princip inte kan bidra med mer pengar för 2011, säger Kulturrådets generaldirektör, Kennet Johansson, i ett pressmeddelande.
-Mindre undantag görs dock för Region Halland som under senare år arbetat för att stärka den professionella dansen och Region Skåne som arbetar framåtsyftande med att stärka bild- och formområdet.

Region Skåne får 175,149 statliga miljoner kronor att förfoga över.

-Jag förväntar mig att staten kommer att avsätta betydande utvecklingsmedel till Skåne framöver med tanke på den framgångsrika samverkan vi haft med de skånska kommunerna och Region Skånes ökade satsningar på kulturen, säger Yngve Petersson (MP), ordförande i Skånes kulturnämnd i ett pressmeddelande.

Vid fördelningen till övrig regional verksamhet har Kulturrådet prioriterat förnyelse och utveckling, bland dem som fått mer finns Uppsala stadsteater (100 000 kronor), Länsmusiken i Stockholm (100 000 kronor) och Norrlandsoperan (200 000 kronor).

För tio år sedan genomfördes stora förändringar i Melodifestivalen. Från en kväll i en tv-studio har Melodifestivalen vuxit till en ambulerande festival som direktsänds från stora arenor sex lördagar i rad.

SVT:s flaggskepp är en jätte med runt tre miljoner tittare, men de senaste åren har siffrorna sjunkit något. Anna Bergendahl, förra årets vinnare av Melodifestivalen, floppade i schlager-EM och åter bekräftades en negativ svensk trend i den internationella tävlingen.

Svår balansgång

SVT har haft svårt att samtidigt göra bra tv-underhållning och vaska fram låtar och artister som faller den europeiska publiken i smaken.

-Problemet är att man försöker göra två saker på samma gång. Att göra en bra tv-show och att hitta den bästa låten går inte alltid hand i hand. Tv är ett medium som förändrar saker och ting. När man gör tv tummar man automatiskt på musiken, säger Sharon Vaughn, låtskrivare bakom succéer som Agnes "Release me".

Hon vittnar om hur svårt det är att samtidigt charma de svenska tv-tittarna och den brokiga europeiska publiken.

-Skillnaden mellan publiken i Sverige, Irland och Storbritannien är väldigt stor jämfört med till exempel vissa länder i Östeuropa. SVT borde släppa alla förutfattade meningar om vad som fungerar i svensk tv och bara fokusera på hitlåtar. Låtarna är det viktiga, säger hon.

Schlager-EM ointressant

För skivbolagen bakom Melodifestivalens artister är den svenska tävlingen betydligt mer intressant än schlager-EM.

-Jag förstår om SVT tycker att det är viktigt med Eurovision, men de flesta skivbolag tycker inte det. Många är snarare rädda för att åka eftersom det kan bli en flopp. Om en etablerad artist misslyckas där blir det anti-promotion, säger Maria Molin Ljunggren.

Hon är vd för skivbolaget Lionheart International som står bakom Anna Bergendahl och schlagerveteraner som Nanne Grönvall, Sanna Nielsen och Shirley Clamp.

David Batra har precis gett ut sin tredje bok om den skrivna svenskans motsvarighet till käftsmällen: Den arga lappen. I vår får konceptet tillökning i form av Davids första helt egna stå-upp show. Corren var på plats i fredags när "Det här var ju tråkigt" testades på Mjölbypubliken.

Föreställningen har mer gemensamt med David Batras senaste bok än bara titeln, de arga lapparna spelar en central roll på scenen. Den futuristiskt lysrörsbelysta väggen bakom David är tapetserad med hans ständigt växande lappsamling. På ett litet bord ligger en trave med några av Davids favoriter. Efter att inledningsvis ha bockat av det obligatoriska smädandet av SJ fiskar han upp den första lappen. Den lyder: "Lunchstängt till den 12:e januari.".

- Begreppet långlunch får en ny innebörd, konstaterar David Batra.

Lapparna blir tyvärr inte mycket vassare än så. Precis när känslan av högläsning börjar komma smygande lämnar vi lyckligtvis lappland. Istället plockar David Batra fram sitt trumfkort: Vanlig habil stå-uppkomik, kryddad med imitationer, självreferenser och små utbrott. Här bryts ingen ny mark, parallellerna till Jerry Seinfelds samtidsobservationer står som spön i backen. När David ryter till på sin Lundaskånska går nostalgitåget ändå tillbaka till Hasse & Tages Lindeman-sketcher. Ämnena känns inledningsvis ganska nötta, men efter 90 minuter har guldkornen lagt sig på hög. Framförallt kommer jag minnas när David pausar skämtandet och berättar om sin allvarliga hörselskada och hur han har lärt sig att hantera den. Att blanda in lite allvar må vara ett väl beprövat knep men Davids trösterika historia trollbinder publiken. Mycket lyckat.

Biljetterna till fredagens provföreställning betingade nästan fullpris, och David levererar därefter. Vissa poänger rinner ut i sanden när premiärnerverna ivrar iväg men på det hela taget är det inte alls så tråkigt som titeln antyder.

"Interference" med konstnärerna Gunilla Sköld Feiler och Dror Feiler, båda med anknytning till Linköping, är kontrastfylld därför att man delvis dras in i ett hektiskt och kaotiskt tempo, men delvis också möter en stillsam poetisk värld med ett par vaggvisor som ledmotiv.

De arbetar tillsammans, uppger de, men deras angreppssätt är vitt skilda och ändå förenas de i ett gemensamt budskap.

Konst av hög klass

De är kända för några av de mest uppmärksammade konsthändelserna i vårt land under 00-talet, exempelvis installationen "Snövit och sanningens vansinne" på Historiska museet i Stockholm 2004.

Det var, enligt min mening, en mycket vacker installation på museets gård med en damm fylld av blodröd vätska och med en liten båt som bar upp porträttet av en underskön palestinsk självmordsbombare, omgiven av den kritvita nyfallna snön. Det var ett konstverk av hög klass med ett intensivt politiskt ställningstagande.

Diplomatisk kris

Den israeliska ambassadören tappade helt besinningen inför konstverket och genomförde handgripligen ett angrepp på yttrandefriheten. Museichefen var modig nog att avvisa ambassadören från museet och därmed uppstod en diplomatisk kris mellan Israel och Sverige. Installationen kan man inte se på utställningen men väl en modell och videofilmer, som redovisar den aggressiva debatten kring konstverket.

Fängslades

Däremot kan besökaren uppleva hur det var att delta i Ship to Gaza i en installation med fyra monitorer som redovisar olika faser i denna humanitära resa. Det känns som om man är med ombord och måste ta spjärn mot skeppets våldsamma krängningar, samtidigt som israeliska soldater bordar fartyget.

Det är en kaotisk installation som återger ett brutalt händelseförlopp. Dror Feilers ställningstagande för palestinierna slutade med fängslande tillsammans med andra svenskar som Henning Mankell och riksdagsledamoten Mehmed Kaplan.

Gunilla Sköld Feiler arbetar med ett helt annat bildspråk. I en installation med filtar som material anknyter hon till alla hemlösa och flyktingar, som med endast en filt söker skydd mot kyla, hunger och kanske våld.

Finstämd betraktelse

I en väska ligger filtar och på ett podium är små hoprullade färgglada filtfragment uppställda. De bildar ett färgstarkt mönster i kontrast mot den lilla människans utsatthet. Som ackompanjemang hörs vaggvisor på arabiska och hebreiska. Det är en finstämd betraktelse över vårt gemensamma behov av tröst, som dock kan mynna i hemlöshet och utanförskap. Man associerar till tysken Joseph Beuys berömda installation med filtar och fett från 1960-talet.